måndag 21 december 2009

Vad hände..

Allt började den 6 oktober 2008 att jag var på vårdcentalen för jag var svullen om mina körtlar. Läkaren tog prov men dem var inte så märkvärdiga,
han trodde det var körtelfeber. Men sa till mig att han inte visste om jag var sjuk eller inte. Jag fick åka hem utan ett bra besked med antibiotika.
Tisdagen gick och jag börjadefå ont i mitt vänstra ben, åter till vårdcentralen på onsdagen, men inget nytt besked, förutom att det var normalt.
Åkte hem tog det lungt gick och la mig klockan 22.00.

Vaknar klockan 02.00 på natten av jag inte kan röra mig, jag känner täcket som liger mot min kropp men kan inte röra den.
Jag säger till min sambo Jimmy att jag inte kan röra mig, han trodde jag var galen, men säger jaja då får vi ringa efter ambulans.
Han hjälper mig på med lite kläder innan ambulansen kommer. Ambulansen kom och det var två killar.
Dem hade aldrig varit med om något sånt här och stod och kliade sig i huvudet. Men det blev amulansfärd till Kristianstad.

Inne på CSK akuten visste dem inte vad det handlade om, ingen förklarade något för mig. Jag visste varken tid eller rum.
Jag träffade nog tre fyra läkaren, till slut kom någon från neroulogen. och udersökte mig. Han testade mina reflexer men där fanns inga.
Han stack mig med nål och andra vassa saker men nej inget svar. Han mummlade något, sen blev jag inlagd utan att veta vad som var fel.

Jag hamnad på en fyr-mannar sal, där var en som redan låg där. Den natten eller ska jag säga morgonen sov jag inte mycket, kroppen fanns ju inte där. På natten hade det kommit upp en till salen.

På torsdagen pratades med sköterskorna, man fick kalla vaje gång man behövde kissa. Man kände sig så utlämnad. Torsdagen hade en liten ljuspunkt när min sambo Jimmy kom med flickorna, har nog inte sett töserna så snälla. Men dem tyckte det var lite skrämmande att se mamma där men ändå roligt när mamma kissade i sängen.

Det gick inte att sköta kissandet så det beslutades om att kateter skulle sättas. Dem gjorde ultrajud eller nåt sånt bara för att se så jag tömde blåsan. Pga av att jag inte kunde sköta min hygien så fick jag flytta in på ett enkelrum, det kändes skönt att få lung och ro men allt tog ju inte slut där…..

Nej varför skulle allt ta slut där.. Jag fick dropp i fem dagar som skulle hjälpa men inte nog med det att det skulle hjälpa visst det hjälpte men problemen miskade inte!

Nej, jag fick sån kraftig huvudvärk att jag kunde knappt röra mig eller sova. Jag grät och skrek av smärta. Jag fick morfin men det hjälpte inte… Jag fick genom lida smärtan helt enkelt vilket inte var så enkelt…

Dagarna gick och det fick upp mig i liften så jag kom upp och kunde sitta i rullstol. Fick gå hos sjukgymnast varje förmiddag samt vara på arbetsterapin…

Till slut blev allt för mycket jag bröt ihop, hjärnskrynklaren kom han visste inte om jag var depremerad eller vad!!

Jag är så oändligt glad att jag hade Jimmys stöd där inne annars hade jag brötit ihop helt. Han fick sluta på jobbet tidigare och komma ner till mig, han tog med mig till Åhus. Vi var i hamnen, det var mysigt att tillbringa några timmr med han och slippa sjukhuset för ett tag. Sen åkte vi till maxi och handlade en present som Linnéa skulle med sig på kalas! Sen åt vi middag på maxi snacka om att det var godare än sjukhusmat!

Tillbaka på sjukhuset samma visa igen. Men sen kom torsdagen då dem ville jag skulle byta rum men jag inte ville, så jag bad i stället att få åka hem! Vilket jag efter många om och men fick, jag saknade min familj.

Så det var bara att packa väskorna och ta min rullator och åka hem….

Snacka om att jag var glad att få komma hem, hem till min familj!!

Detta hände i oktober 2008!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Personligt