Ojoj..

Vad mycket det har hänt sen sist jag var här och skrev. Har haft ett liten paus ifrån bloggandet. Men ska försöka ta tag i det igen, men det är bara det att livet känns som om det går i bergodalbana. Kanske för att det händer väldigt mycket just nu i mitt liv.

Känns som om jag inte vet vad jag ska skriva!!!

hhuhuhuhu

vaknade i morse, men blev nockad av kylan. Det var bara 14.5 grader inne och -6 ute. Det är nu tredje dagen vi har så kallt, och tänk då på att vintern inte är i gång på riktigt. Vi eldar med pellets till kråkorna, fönstren immar igen av kondens och möglar. Man ser hur pingvinerna springer runt på golvet och jagas av isbjörnarna, suck... Inne på toan finns det värmeslinga på golvet så går för fullt men ändå så kändes det som om man kom in i en igloo och skulle pissa på en isbit...
Ligger i sängen under täcket men vad hjälper det, fingrarna har ju nästan förfrösigt samt tårna, Fattas bara urinvägs infektion... Inte bara jag klagar utan min sambo med och det värsta av det hela är ju är ju att våra två älskade töser fryser häcken av sig, samt att dem kan få jätte problem i framtiden...
Tänk att få vakna i sitt egna hem som man själv äger och inte hyr. Och veta att det är varmt och gott, vill man så kan man ju elda lite i sin öppnaspis om man har det i huset vilket kommer bli när vi får eget. Det är inte ens mänskligt att bo så här, det är inte mening att vi ska frysa och behöva stänga av halva huset för att vi ska få värme. Man ska kunna använda hela huset. vi får elda med ljus hela dagarna för att få upp värmen lite, är det ingen som tror oss är dem välkomna hit på en kopp kaffe om det inte hinner frysa innan det kommer i koppen...



Livet är bra orättvist, vi har försökt påverka värden men det hjälper inte, det är ett år sen dem började att riva och skulle bygga en riktig hall men än står det bara en grund där halv färdigt....

Tisdag..

och livet får fortsätta att rulla på med en aning o organiserad dag.
Igår var mamma här med lite juldukar och kuddfodral. Skulle hjälpa pappa med att göra en banderoll vilket jag blev väldigt nöjd med. Han ska ha den på Vävdagarna i Glimåkra i helgen. Tur han har mig som ställer upp.
På söndag ska jag vara med på barn loppisen här i byn och hoppas på att få in lite extra slantar till jul.
Önskan om denna julen hade varit att få firat den i ett eget hus, men det kan man ju se efter i drömmarna!!
Ute skiner solen men samtidigt så är det kallt och daggen ligger fortfarande frösen å¨sina håll.
Barnen i skolan och mannen på jobbet så kämpar jag mig vidare här hemma med att....... ja vad kämpar jag med... jo just det med mig själv.
Kämpar att hålla modet uppe, hoppas och vet ju att det blir bra med tiden men just nu så känns det väldigt lågnt borta!
Skulle vilja göra om här hemma inte för att det det blir positivt för hyresvärden, utan för vår egna trivsel. Lite färg kan göra så mycket. Har testat lite olika färger på nätet och kommit fram att jag vill vill måla plommon lila i stora rummet, sen sovrummet vet jag inte än kan inte bestämma mig.
Skulle bara vilja sätta mig i bilen och åka upp till Ullared bara för att få komma iväg i lite lugn och ro och bara få bry mig om mig själv. Lite ego men ibland måste man.
Har inte varit iväg på länge själv, men men det kommer väl någon gång.
Imorgon ska jag till CSK med Izadora, har hon tur nu så har armen läkt annars få hon ha sin skena längre.
Sitter och drömmer mig bort mellan raderna samtidigt som Bandit rock susar ut genom högtalarna...
Alla andra kan resa och göra saker men inte vi! Varför??? Ibland undrar man om dem andra är lyckliga eller vi är mer lyckliga. Samtidigt tror jag att alla har något som dem skulle vilja göra!! Som jag, jag skulle vilja: Ha ett jobb, få ett barn till, bo i eget hus, gärna gård, ut och resa och ha en egen bil! Tja det är nog mycket mer jag skulle vilja men då blir miin lista aldeles för lång. Jag får fortsätta att drömma vidare....

Måndag..

och sitter vid datan. Letar jobb.. men hittar inga vad ska man göra, sälja sig eller vad. Jag letar febrilt och känner mig helt nere.
finns det inga så finns det inga. Men någonstans måste man har en strimma hopp och det är just den som jag lever på.
Allting känns så tungt.. Jag letar och letar, känner att jag är villig att ge upp min sjukpenning bara för ett jobb.
Jag har fortfarande mina drömmar kvar, utan ett jobb kan jag inte förverkliga dem. Drömma som ett eget hus min egna trädgård, vill jag ska jag kunna ta en målarpensel och måla ett rum prickigt eller randigt om jag vill Jag är trött på att hela tiden fråga om lov.
Jag vet att ett jobb inte bara dimper ner i brevlådan!!
Jag kan inte göra mer än vad jag gör, jag vill leva ett bra liv.
Ett liv utan att be om lov.
Jag är så trött på att bara sitta hemma, varför är det så svårt att förstå. Jag har varit hemma så länge nu att jag inte existera längre, allt känns bara så jobbigt.
Ibland känns det som om man har tappat fokusen på att vara mamma, har man varit hemma så känner barnen av det och tar det som fördel! Mamma säger aldrig nej då kan vi göra så här!
Tappat fokus på att vara den däran sambon som orkar fast man är trött, trött för att man kan inte dela något vid matbordet eller göra något tillsammans då man inte har råd, då menar jag även det lilla som man inte behöver bekosta.

Fingrarna och jag fryser men jag har ingen ork att värma mig. Inte ens ork till att gå och ta en huvudvärkstablett för att bli av med värken i skallen.

Jag känner mig bara som en börda!!

Jag vill känna mig till nytta vara glad att jag har fått min hälsa någorlunda bra tillbaka!
Jag vill kunna ge mina barn en fritid, min sambo ett samtalsämne och lycka!
Jag vill att han ska vara stolt över mig, stolt över att vi är två som jobbar, två som bygger upp vår framtid, två som drar lasset och hjälps åt.

Jag vill inte vara den som hela tiden som säger inte nu, kanske sen, vi får se och jag lovar. Jag vill kunna ge mer än vad jag kan.
Det känns som om jag bara sviker hela tiden.
Jag VILL INTE HA ALL DENNA PRESS PÅ MIG!! Den gör bara att jag mår ännu dåligare!!
Jag vill vara en del av samhället inte stå utanför det och bara se på!!

Okej vad..

.. ska jag tänka. Smärtan i kroppen vill ej försvinna. önskar att jag kunde få slippa alla problem med min kropp. Slippa smärta i fingrana, händerna och inte tala om denna huvudvärk. Men som sagt vardagen måste fortsätta även om jag nu har sovit i en hel vecka. Tycker synd om mina töser som har en mamma som inte ens orka vara uppe från sängen mer än korta stunder. Jag vill bara vara frisk, kunna leka med mina prinsessor, vara en bra sambo. Själen och tanken vill men kroppen varken vill eller orkar. Jag må vara konstig men det är verkligen hemskt att ha det så här!
Jag tror verkligen ingen kan förstå vad jag går igenom, vad jag känner vad jag önskar!
Alla dessa fördomar och tankar mot mig, ja men hon är ju frisk det ser vi ju! Jo men ni ser inte min insida!
Det är i en enda stor röra!!

Inte nog att man kämpar med vardagen, utan nu har jag blivit utskriven från rehab, så nu ska jag vara med i arbetsförmedlingen rehabiliteringsgrupp och hitta någonstans att arbetspröva på. Men med vissa undantag.
Idag har jag skickat i väg lite till min handläggare men måste åka in till stan för att visa mina andra papper så dem ser vad jag kan, och har gjort hur illa mina betyg ser ut!

Man känner bara att tårana vill komma vilket dem gör väldigt ofta!
Tårar över varför just jag, varför blir jag inte bra, varför är det ingen som kan förstå hur jag känner, förstå hur illa jag mår inombords!!
Känner mig helt tom!!
All energi har bara försvunnit orkar inget, kan inte äta, har ingen ro bara oro!

Jag hatar att ha det så här.
Jag vill ha ett eget hus, ett jobb, ett liv!
Inget liv inget jobb inget eget hus! Usch vilken ond cirkel, den skulle jag vilja bryta men hur ska jag kunna det!...

Tårar från himlen

oj

det var ett tag sen jag skrev, måste bli bättre på det. Just nu har det hänt mycke men det får jag skriva om sen.

Just nu skulle jag behöva lite hjälp med att hitta en arbetsplats att arbetspröva på,som sedan kan leda till jobb.Jobbet får helst inte vara för tungt eller för monotomiskt.Arbetet bör vara omväxlande och ej för stressigt.Själv är jag öppen för det mesta! Om någon vet något så skulle jag bli glad för förslag....