måndag 25 oktober 2010

Måndag..

och sitter vid datan. Letar jobb.. men hittar inga vad ska man göra, sälja sig eller vad. Jag letar febrilt och känner mig helt nere.
finns det inga så finns det inga. Men någonstans måste man har en strimma hopp och det är just den som jag lever på.
Allting känns så tungt.. Jag letar och letar, känner att jag är villig att ge upp min sjukpenning bara för ett jobb.
Jag har fortfarande mina drömmar kvar, utan ett jobb kan jag inte förverkliga dem. Drömma som ett eget hus min egna trädgård, vill jag ska jag kunna ta en målarpensel och måla ett rum prickigt eller randigt om jag vill Jag är trött på att hela tiden fråga om lov.
Jag vet att ett jobb inte bara dimper ner i brevlådan!!
Jag kan inte göra mer än vad jag gör, jag vill leva ett bra liv.
Ett liv utan att be om lov.
Jag är så trött på att bara sitta hemma, varför är det så svårt att förstå. Jag har varit hemma så länge nu att jag inte existera längre, allt känns bara så jobbigt.
Ibland känns det som om man har tappat fokusen på att vara mamma, har man varit hemma så känner barnen av det och tar det som fördel! Mamma säger aldrig nej då kan vi göra så här!
Tappat fokus på att vara den däran sambon som orkar fast man är trött, trött för att man kan inte dela något vid matbordet eller göra något tillsammans då man inte har råd, då menar jag även det lilla som man inte behöver bekosta.

Fingrarna och jag fryser men jag har ingen ork att värma mig. Inte ens ork till att gå och ta en huvudvärkstablett för att bli av med värken i skallen.

Jag känner mig bara som en börda!!

Jag vill känna mig till nytta vara glad att jag har fått min hälsa någorlunda bra tillbaka!
Jag vill kunna ge mina barn en fritid, min sambo ett samtalsämne och lycka!
Jag vill att han ska vara stolt över mig, stolt över att vi är två som jobbar, två som bygger upp vår framtid, två som drar lasset och hjälps åt.

Jag vill inte vara den som hela tiden som säger inte nu, kanske sen, vi får se och jag lovar. Jag vill kunna ge mer än vad jag kan.
Det känns som om jag bara sviker hela tiden.
Jag VILL INTE HA ALL DENNA PRESS PÅ MIG!! Den gör bara att jag mår ännu dåligare!!
Jag vill vara en del av samhället inte stå utanför det och bara se på!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Personligt